NATAL

Brasilien 2003/2004

-Mina damer och herrar, välkomna till Natal!

På utsatt tid, 10.05, landade vårt plan på Natals flygplats på juldagen 2004!

Det kändes lite speciellt, rentav högtidligt att anlända till denna plats just den här dagen.

Natal betyder jul och grundades på juldagen 1599 av portugiserna.

Vi anlände alltså till Natal på stadens födelsedag!

Resan för oss som kommer från Skåne har varit mycket lång. Vi har Kastrups flygplats på bekvämt bil/tågavstånd men därifrån gick underligt nog inga resor så vi fick finna oss i att ta oss till Göteborg, mellanlanda på Arlanda och Teneriffa och sedan direkt till Natal. Visst kändes det som om vi rest en rejäl omväg när vi på

Tv-rutan i framförvarande flygplansstol kunde se hur vårt plan passerade strax över Köpenhamn!

I ankomsthallen väntade den sedvanliga stämplingsproceduren där vi skulle följa långa gula sicksacklinjer fram till nålsögat där mannen satt. Mannen med stämpeln och den viktiga uppsynen, han som noggrant granskade våra pass och inresepapper som vi fyllt i på planet. När vi väl blivit jämförda med våra passfoton och godkända för inresa gick allt mycket fortare.

Vårt bagage kom rullande på bandet och vi blev visade till våra bussar för transfer till hotellen, en halvtimmesresa i svala luftkonditionerade bussar.

Ponta Negra

Staden Natal har cirka 800 00 invånare men det är inte där hotellen ligger utan i en liten by strax utanför, Ponta Negra. Byn som för 10 år sedan var ett litet fiskeläge har numera endast ett fåtal fiskebåtar kvar. Vid 6-7 tiden på morgnarna kan man vara med om att se när man drar in och vittjar näten, en fångst som mest består av småfisk. Detta är ett lika fascinerande skådespel varje gång man ser det, oavsett var i världen man befinner sig.

Numera har det byggts hotell längs med den kilometerlånga, oerhört breda och vackra strandlinjen. Hit har det tidigare kommit turister från i första hand Rio de Janeiro och Sao Paolo men för cirka fyra år sedan började de första charterturisterna från Europa anlända. Men än så länge verkar det inte som om engelsmän, tyskar och danskar hittat hit! Vi hörde lite finska och norska och så några svenskar så klart men annars var det mest inhemska turister där.

I Brasilien talar man portugisiska och detta ställer till lite problem för oss som är vana vid att man klara sig överallt med engelska.

Här talar man inte engelska.

Det är bara att konstatera att det kan vara svårt att göra sig förstådd överallt. Men har man lite spanskkunskaper, lite vilja, nyfikenhet, vänlighet och fantasi så går det bra ändå. Inte för några djupare konversationer men så att man kan ta sig fram.

Överallt möts man av en vänlighet och en uppriktig önskan om att vi turister ska känna oss välkomna här. Det sägs att Natals borgmästare strävar efter att göra Natal till en säker och trivsam plats och satsar mycket på turismen. Jag tycker de lyckas väldigt bra i denna strävan för man kände aldrig någon rädsla eller oro här. Själv åkte jag buss in till Natal ett par gånger för att shoppa och jag möttes bara av vänliga och hjälpsamma människor här! Men det var så klart på dagtid. Jag vet ingenting om hur det skulle vara senare på kvällen.

Hotellen

Hotellen här håller god standard. Man kan gott ta in på hotell av medelklass. De är mycket rena och välskötta och de allmänna utrymmena såsom entréer, lobbyer och korridorer smakfullt inredda. Många hotell har små pooler och trevliga poolområden och möjlighet till biljard, fotbollsspel eller bordtennis. Rummen är i allmänhet ganska små och ofta saknar balkongerna stolar och bord. Detta förklarade man med att brasilianare inte tillbringar någon tid med att sitta på balkongen som vi nordbor är så glada för. De träffas och sitter vid stranden istället. Därför behövdes inga möbler där.

Det finns nästan alltid ett kylskåp på rummet! Och TV med internationella kanaler!

Skönt att kunna se världsnyheter emellanåt på CNN.

Många hotell har frukostbuffé från klockan sex på morgonen. Där har man varje morgon dukat upp flera olika sorters meloner, ananas och papaya, ett underbart vackert och frestande stilleben att titta på. Bröd, croissanter, bullar och kakor fanns det gott om. Skinkskivor, scrambled eggs och någon kötträtt fullbordade buffén liksom några inhemska smårätter och sedan var det bara att ta för sig att juicerna (tyvärr lite för utspädda) och det goda kaffet eller någon av tesorterna, så klarade man sig väl till lunch.

Vårt hotell hade en dator med Internetanslutning för gästerna och den kunde man använda under hela vistelsen för 5 Reals. Detta var visserligen inte den allra snabbaste datorn jag använt men för att hålla lite koll på sin mejl och med någon dagstidning där hemma funkade det utmärkt. Det fanns för övrigt ett fint Internetcafé  vid strandpromenaden i Ponta Negra.

En av receptionisterna talade något lite engelska.

I lobbyn fanns även en ganska välsorterad shop med både förnödenheter och souvenirer.

Strandliv

Längs stranden finns en väldigt fin strandpromenad att flanera på. Med jämna mellanrum hade man upprättat kiosker som främst tillhandahöll parasoll, strandstolar, små bord och solstolar. För en hel dag kostade det runt 25 kronor för fyra personer! Då fick man perfekt service på köpet, det var bara att hojta till och man kunde bli serverad öl, vatten eller någon drink för en struntsumma. Ville man ta en promenad längs med stranden höll personalen ett vakande öga på strandkassar och handdukar! Inga problem alls!

Det fanns väldigt gott om försäljare som vandrade fram och tillbaka med sina överfulla väskor eller skyltställningar med varor. Det kunde vara bikinis, saronger, solhattar, kepsar, shorts, solglasögon, CD-skivor, virkade och broderade dukar, hängmattor, smycken, T-shirts, skor, sololjor eller annat som turister kunde tänkas behöva.

Konstigt nog kändes försäljarna aldrig efterhängsna eller påfrestande! Man kunde gärna titta närmare om man ville det men tacka nej med ett vänligt leende och ett ”obrigado” (tack) och få ett ”de nada” (varsågod) tillbaka. Det kändes skönt!

Var man intresserad var det bara att sätta igång att prutslå. Man skriver sitt bud i sanden eller provar med spanskan och när man är nöjd slår man till!

Några tiggare gick också sin runda varje dag.

Även några barn försökte tigga 1 R då och då. Detta är en struntsumma för oss men man ska som regel inte ge barn som tigger några pengar! Då kan de få för sig att det är mera lönande att tigga av turister än att gå i skolan och utbilda sig och på så vis gör man dem en björntjänst.

Stranden fungerar också som sagts, som brasilianernas vardagsrum.

Redan vid gryningen kommer de första morgonpigga joggarna och motionärerna till stranden för att utnyttja de svala morgontimmarna och vid sjutiden promenerar massor med människor fram och tillbaka till den stora sandbacken som utgör ett känt riktmärke vid Ponta Negras strand. Volleybollsnäten är uppspända och klara för nya fotbollsvolleybollmatcher.

Strandstolsuthyrarna städar sina revir och torkar av alla stolar och bord och riggar upp parasoll i raka rader med hjälp av ett fiffigt grävredskap och förankrar dem ordentligt i sanden. Här blåser alltid en frisk vind som gör att det aldrig känns för kvalmigt i den heta värmen.

Ortens renhållningsarbetare, lätta att känna igen i sina röda kepsar och dito knästrumpor, går morgonens första rond med skottkärror och samlar in urdruckna kokosnötter och annat skräp.

De kommer tillbaka under dagen och ser till att allt ser fint ut!

Blå ”Bajamajor” finns utplacerade längs med strandpromenaden och under över alla under! De var synnerligen välskötta och doftade till och med gott!

En man syntes dagligen komma cyklande med en liten låda på pakethållaren. Hans uppgift var att städa och hålla toaletterna snygga.

I sammanhanget kan jag nämna att 95 % av de offentliga toaletter jag besökte under tiden här nere var otroligt rena och fina och det fanns både tvål och pappershanddukar och de doftade gott!

På räckena utmed strandpromenaden hänger försäljare ut sina varor.

 Framåt förmiddagen när solstolarna börjar fyllas med gäster börjar ”matkärrorna” komma fram. Man kan praktiskt taget tillbringa hela dagen under parasollet om man så vill förutom när man med jämna mellanrum måste gå ner och svalka sig i de sköna nära trettiogradiga, ganska höga vågorna och när man känner hungern nalkas är det bara att ropa på rätt försäljare som då kommer och tar upp beställning.

Lite av det man har att välja på är grillspett av till exempel fläskkött, oxkött, kyckling, korv, räkor eller kycklinghjärta.

Allt grillas på plats och allt smakar himmelskt gott!

”Kocken” har plasthandskar på sig när han hanterar maten!

Två spett för 3 BRL* (1 R= 2,65 SEK när vi var där).

Man kan få stora nykokta majskolvar för 1 BRL.

En god soppa, grillade ostspett kryddade med en aning oregano och salt,

ostron (1 BRL st! ), nybakade bullar, fruktsallad, glass, ja, listan kan göras ännu längre men detta är något av det vi smakade.

Sedan kom drinkvagnarna som tillhandahöll olika sorters drinkar, både med och utan alkohol. Här blandades till exempel Brasiliens nationaldrink Caiprinha som bestod av sockerrörsbrännvin, lime, socker och krossad is för 3 R. Sockerrörsbrännvinet kunde ersättas med vodka och hette då Caipirosca, till samma pris. Hula hula var en stor urgröpt ananas med rom och lite annat gott i, dekorerad med frukter och bär och den var mäktig och god den med. Den kostade 6 BRL = 16.50 SEK!

Men man måste hela tiden tänka på att man befinner sig strax söder om ekvatorn! Tack vare de sköna vindarna är det lätt att glömma bort den enorma hettan, mitt på  dagen är det vatten, vatten och åter vatten som gäller! Naturligtvis är det buteljerat vatten som gäller, agua sém gas= utan kolsyra eller agua com gas= med kolsyra.

När det gäller solskyddskrämer rekommenderar man skyddsfaktor upp till 50 om man har lätt för att bli bränd, i alla fall till att börja med. Men ta med hemifrån för det är faktiskt inte så billigt här.

Restauranger

Det är billigt att äta på restaurang här!

Och maten är mycket god och portionerna är väl tilltagna!

Faktum är att de flesta maträtter på menyerna är beräknade för två personer. För mellan 20 – 30 BRL äter två personer en rejäl måltid med till exempel fisk, kött eller räkor, ris och pommes frites. Man kan även få bönor eller rotfrukten macaxeira som är vanlig här i Rio de Norte.

Carne do sol är en brasiliansk specialitet som man måste smaka och räkor i vitlök doftar så ljuvligt så det äter man gärna! Stora fina räkor får man, inget smått krafs, inte!

Till maten kan man dricka det brasilianska ölet som är ljust och riktigt gott men enligt vår mening går det inte upp mot det tyska eller danska ölet. De mest kända märkena är Brahma, Antartica och Kaiser. En burk kostar vanligen runt 2 BRL men på restaurangerna får man en större flaska som kan räcka till två. Man kan också få Skol och Heinecken. Vi provade även några sorters vin här nere. Ett som jag tyckte var gott var Marcus James Caberenet Sauvignon. 

I Ponta Negra finns det många bra restauranger att välja mellan.

Man kan välja brasilianskt, mexikanskt, italienskt, det finns grillat, speciella fisk-och skaldjursrestauranger liksom en för fondue. Just detta att det inte kostar skjortan att välja det bästa på menyn gör att det är spännande och roligt att prova nya och okända rätter varje gång.

På notan (a conta) är vanligtvis dricksen på 10 % inräknad. Är den inte det får man själv lägga till! Servicen brukar det inte vara något fel på.

Kvällsliv

Eftersom författaren till denna reseskildring samt hennes make är 50+ så nöjer de sig med ett lugnt uteliv på kvällarna. Att flanera i sakta mak längs med strandpromenaden i Ponta Negra är ett trivsamt och intressant sätt att studera såväl lokalbefolkning som turister.

Det finns många barer att slinka in på.

Alla butiker är kvällsöppna och man kan köpa souvenirer och vykort, kläder och smycken. Det finns ett ganska trevligt Handicraft Shoppingcenter med massor av inhemska souvenirer till bra priser. Man kan besöka Internetcaféet som har öppet till klockan 19.00, (4 BRL/timme), växla pengar eller passa på att ringa hem till Sverige. Visserligen kan man ringa hem med sin mobiltelefon, Oi heter leverantören som Vodafone har avtal med, men det är dyr, dyrt! Då är det mycket billigare att ringa vid de offentliga telefonerna vid Internetcaféet.

Fotbollsvolleyplanen är upplyst och här kan man stanna till och beskåda en och annan kvällsmatch.

Då kan man passa på att läska sig med en drink eller en öl från en av de små lokala utskänkarna längs med promenaden.

Faktum är att Ponta Negras kvällsliv känns alldeles lagom häftigt och om det beror på värmen eller vad det vet jag inte, men framåt 23-tiden är det riktigt lugnt på gatorna.

Staden Natal har mycket mer att bjuda på i den vägen men vi besökte bara Zas Tras som är en typ av inhemsk show med restaurang och småbutiker för shopping.

Själva showen imponerade väl inte så mycket på mig men det var en trevlig förströelse en kväll. Bäst var den avslutande uppvisningen av nationalkampsporten Capoiera, ett hisnande, fartfyllt och imponerande inslag!

Utflykter

Mest kända utflykter är de där man beach buggy i våldsam fart över sanddyner och längst stränder. Det är populärt att snorkla och åka ut till mangroveträsk och sötvattensjöar.

Praia Pipa erbjuder underbara sandstränder där man lätt hittar en egen öde strand om man längtar efter det.

En minnesvärd utflykt är en tvådagars utflykt till Pedra da Boca med jeep och lokal engelsktalande guide! Här är man max 8 personer och man får vara med om en utflykt som är utöver det vanliga!

Vi fick besöka en skola, en kyrka, ett sjukhus, se hur man bränner sockerrörsbrännvin, titta på tegelbruk och räkodlingar och se hur man gör mjöl av cassavarötter.

Vi fick även besöka en ranch som var vår guides föräldrahem!

Här i deras privata bostad blev vi bjudna på en typisk brasiliansk måltid och vår värd berättade medryckande och inträngande om livet på ranchen. Oförglömligt!

Vid Pedra da Boca som är ett numera naturskyddat område vandrade vi upp bland klipporna och vi fick veta mycket om växt- och djurliv där. Ett fantastiskt minne är när vi gjorde en paus under ett enormt mangoträd och plockade och åt mango direkt från träden, så mycket vi ville!

Vi övernattade i den pittoreska lilla staden Araruna och eftersom jag vaknade tidigt på morgonen tog jag min kamera och vandrade ut för att se när staden förberedde sig för den nya dagen!

Jag minns speciellt ryttaren som travade gatan fram på sin häst, stannade utanför stadens bageri, hämtade en påse bullar och red hemåt igen!

Jag minns också lugnet och friden där när kvinnorna gick ut för att sopa och göra fint framför sina hus eller gubbarna som samlades för en pratstund alldeles vid vårt hotell. Jag önskar att jag hade kunnat säga lite mer än ”Bom dia”, god dag, för jag såg att det var nyfikna på oss och gärna velat inleda samtal!

 Sammanfattning:

Positivt

Natal är ett av de bästa resmål som vi har besökt! Vi kan bara säga gott om Natal.

Klimatet är varmt och skönt, runt 30 grader hela året och det blåser friska, svalkande vindar.

    En läkare berättade för oss att Natal hade världens renaste luft på grund av läget vid Atlantkusten.

Människor vi mötte var utomordentligt vänliga och hjälpsamma.

Prisläget var synnerligen gynnsamt för oss svenskar.

Maten var varierad, rikligt tilltagen och vällagad. Mycket fisk och skaldjur.

Renligheten.

Det kändes lugnt och säkert  både i Ponta Negra och Natal. ( i alla fall dagtid)

Utomordentliga stränder

Kunde varit bättre:

Flygavgång från Kastrup

Vi hade problem med portugisiskan

Det är mycket kuperat i Ponta Negra. Jobbigt att gå i värmen i branta backar till och från stränderna

 

Home   Marie-Anne     Marie-Annes släktträd     Släktbilder Marie-Annes sida     Carl Olssons släktträd  

Kennerth  Kennerths släktträd      Släktbilder Kennerths sida      Karl-Gustav Johannesson släktträd

Familjen  Familjealbum  USA Family

Billeberga     Div. foton    Skåne     Landskrona    Trädgård      Resor     Fotografering  Porslinsmålning  Keramik  Korttillverkning

Gästbok    Kontakt   Länkar  

Mina bloggar:    Pensionär, jag??      Pyssel & Pynt 

Familjen Olsson/Oltner på Facebook

Webmaster

Sidan skapad 20060808

Uppdaterad 20130501