ISLA MARGARITA

VENEZUELA 2001/2002

Isla Margarita, Pärlön,  ligger endast 12 breddgrader norr om ekvatorn och

har ett behagligt klimat med ca 32 grader året om.

Tack vare en svalkande och lätt vind känns det inte för varmt.

Öns huvudstad heter La Asuncion och ligger ungefär mitt på den östra delen av ön.

La Asuncion är en liten stad med karibisk prägel mitt emellan de grönskande bergen.
 

Många av stadens hus är målade i de för Karibien typiskt starka pastellfärgerna

och här verkar råda ett lugnt tempo. Här finns inte många turister.

Öns största stad är Porlamar ute vid sydöstra kusten.

Här råder ett helt annat tempo och det är en kakafoni av ljud,
eller oväsen om man så vill, överallt!

Det är inte tyst någonstans! Man hör musik, venezuelanskt, reggae, salsa, karibiskt...

Trafikljud med tutor, motorbuller, försäljare som försöker överrösta alltsammans...

Här bor ca 180 000 invånare, ungefär hälften av öns befolkning.

I Porlamar finns det gott om butiker och varuhus.

I den gamla delen av staden, kring Plaza Bolivar, fyndar man kläder,
skor, väskor med mera till bra priser men i de flottare affärerna på Avenida de 4 Mayo
är priserna nästan som här hemma.

Com. Centre Jambo är ett stort och imponerande bygge
med många små fina boutiquer.  bottenvåningen kan man beskåda
ett fint akvarium med tropiska fiskar och andra vattenlevande djur.

Rattan är också ett fint köpcenter med flera filialer runt om.

På Isla Margarita, som är frihamn, är också alkohol och cigaretter mycket billigt.

Man kan köpa utmärkt lokal rom för runt 30 kronor litern!

Hängmattor, guld och äkta pärlor ( vita, rosa och svarta )

är annat som man med fördel kan köpa här.

Själv köpte jag några smycken som var inspirerade

av den pre-columbianska kulturen.

Jag fick också tag i pil - och pilbågar samt blåsrör, de typiska jaktvapnen
från fastlandets regnskogar.
 

 Det är lätt och billigt att ta sig runt på ön med buss.
Här råder samma system  som på många andra karibiska öar.

Det finns inte några speciella hållplatser utanför Porlamar,

man hejdar en buss var som helst och sedan är det bara att
ropa stopp när man vill gå av igen.

Från vårt hotell vid hotell Hilton till centrum av Porlamar kostade det BS 250.

Det finns också taxibilar att tillgå. Flera av dem är gamla amerikanska vrålåk

och det är en upplevelse att glida runt i en sådan och de ger en riktig nostalgikick

och tyvärr också åksjuka p.g.a. den mjuka fjädringen i bilarna!

Därför måste jag erkänna att jag tycker det är betydligt behagligare

att åka längre sträckor i en modern taxi med aircondition,

då slipper man ha alla rutor nervevade för svalkans skull!

Vi tog oss till Isla Margarita med en dansk resebyrå, Falk Lauritsen. 
Flygbolaget var "Martinair", ett dotterbolag till det holländska KLM.

Resan tog cirka 10 timmar och jag måste säga att det var en av de bästa flygbolag
vi rest med,

fräsch och nytt plan, oerhört vänlig och hjälpsam besättning,

god mat och fria drycker i samband med måltiderna!

Ett minus för det trånga utrymmet mellan sätena!

Man behöver inte ordna visum innan resan, man får ett formulär
att fylla i på planet, det är det hela.

När man så småningom lämnar Isla Margarita ska man betala ca 22 US dollar
per person i utreseskatt.

Det går också bra att betala i bolivarer.

  

  

Vi bodde på ett lägenhetshotell som hette "Margarita Dynasty",
ett hotell i Best Western-kedjan.

Vi hade inga måltider med i priset annars är det mycket vanligt med
"all inclusive" här på ön.

För vår del var detta alternativ ointressant

eftersom vi gärna vill prova olika lokala restauranger och maträtter.

Dessutom blir man ganska fort trött på alla bufféer som det bjuds på till lunch och middag.

Maten på Isla Margarita är väl ingen större sensation.

På hotellen och då särskilt på de med "All inclusive" är menyerna turistanpassade
och ganska utslätade.

Naturligtvis kan man få mycket fisk och skaldjur men inga direkt kulinariska höjdare!

För resenärer med hemlängtan går det att få hamburgare på McDonalds,

BS 650 för en sådan som kostar 9 kronor hemma, pizzor och annan snabbmat.

Annars är det mycket pommes frites och pasta.

Mer sydamerikanskt / karibiskt är kokt yuccarot, kokt ris med russin i

och stekta bananer i stället för potatis.
I små gatustånd säljer man empanadas, en sorts friterade pannkakor med fyllning
av kött eller fisk, och de smakade riktigt gott!
Lite exotiskt är det att släcka sin törst med ett glas nypressad sockerrörssaft!

Till maten dricker man öl som heter Solera, Ice polar,
eller den brasilianska som heter Brahma. Ingen av dem är särskilt god,
blek och ljus som den amerikanska Miller eller Budweiser men dock drickbar.
En öl på restaurang kostar runt BS 600.
Man kunde också dricka vin men då blev det importerad från Chile.

Att äta på restaurang kostade nästan lika mycket som hemma i Sverige.

En fin  lunchbuffé på hotell Hilton med grillat och andra smårätter kostade BS 10 500.
 

Fina badstränder finns det gott om på Isla Margarita.

Den allra finaste heter Playa el Aqua uppe i nordöstra delan av ön.

Här finns möjligheter till diverse vattensporter, uthyrning av solstolar och parasoller

och ett antal restauranger och barer.
 

Det vimlar också av de sedvanliga strandförsäljarna med sina utbud av kläder
och baddräkter, smycken av pärlor och stenar, snacks, glass och annat.

Intressant var det att köpa räkor, ostron och andra skaldjur med tillbehör

direkt av de kringvandrande försäljarna.

Det finns möjligheter till att göra en del utflykter på ön,

både på egen hand eller organiserade av olika resebyråer.

Man kan hyra en taxi för en hel dag och åka runt lite som man önskar

men problemet är att då måste man kunna tala spanska om man ska få något utbyte.

Det är nämligen inte många som kan tala engelska

så då är det nästan bättre att åka med på de sedvanliga utflykterna.

Vår resebyrå hade duktiga guider och därmed fick man också veta
en hel del om människornas historia och levnadsvillkor på ön.

Om man så önskade kunde man också åka med till fastlandet och besöka Orinocodeltat,

se världens största vattenfall "Angel Falls" eller åka till Anderna.

 

 

 Vi nöjde oss emellertid med att stanna på ön och dess sevärdheter.

Vi besökte bland annat byn El Valle och såg Marsipankyrkan,

tillägnad den undergörande Jungfrun av El Valle och hennes skatter.

Ön bjuder också på några fort från 1700-talet, Castillo de Santa Rosas och
San Carlos de Borremeo.

Vi fick även se en familjeplantage med massor av exotiska plantor

och djur såsom tarantellor, sengångare, ormar osv.

I Juan Griego på öns nordvästra kust kunde man njuta av den vackra solnedgången.

Det gavs möjligheter till besök hos vanliga hantverkare till exempel skomakare,
 traditionell guldsmed,

en 84-årig dam som sydde stråhattar, keramiker och hängmatteväverska.

Då kunde vi också se hur det såg ut i dessa människors hem,

någon var välbeställd, någon levde i vad vi tyckte stort armod.

Men vi fick också veta att 5% av Venezuelas befolkning är mycket förmögna,

15% är ganska rika och resten, 85% lever i stor fattigdom.

 

 

 

Tillbaka till resor

 

 

Home   Marie-Anne     Marie-Annes släktträd     Släktbilder Marie-Annes sida     Carl Olssons släktträd  

Kennerth  Kennerths släktträd      Släktbilder Kennerths sida      Karl-Gustav Johannesson släktträd

Familjen  Familjealbum  USA Family

Billeberga     Div. foton    Skåne     Landskrona    Trädgård      Resor     Fotografering  Porslinsmålning  Keramik  Korttillverkning

Gästbok    Kontakt   Länkar  

Mina bloggar:    Pensionär, jag??      Pyssel & Pynt 

Familjen Olsson/Oltner på Facebook

Webmaster

Sidan skapad 20060808

Uppdaterad 20130501